Vårt behov av tröst....


Hur skall Stig Dagerman skildras? Ett porträtt. Helfigur? Byst? Man kan givetvis med gott resultat göra ett helt realistiskt Porträtt av Stig Dagerman. Det finns många vackra fotografier på honom som kan vara till stöd för detta. Han var vacker. Två rader i texten Vårt behov av tröst gav mig uppslag på hur ett minnes monument över Stig Dagerman skulle kunna gestaltas. Samtidigt gav det mig en lösning på ett problem som jag själv grubblat och försökt ge liv åt sedan över 40 år tillbaka. Hur skildra en man som vandrar i skärningspunkten mellan land, hav och himmel? Upprinnelsen till detta är ett personligt och starkt möte med dessa element. Vi vandrar, jag och min far, utmed stranden i San Vincenzo i Toscana. Det är varmt, mörkt och stjärnklart. Endast vågornas skum är vita. Över oss välver sig stjärnhimlen. Min far pekar ut och namnger stjärnorna. För mig som kommer från en förort i Stockholm med industrier och motorvägar som siluetter mot den bleka stjärnhimlen var det ett ögonblick när världen öppnade sig. Ett oförglömligt möte. Detta ögonblick har jag velat gestalta i en skulptur men hitintills aldrig lyckats med. Trots många försök. Tiotal skulpturen och tusentals skisser. Så kommer mötet med Stig Dagermans text Vårt behov av tröst är omättligt där han skildrar exakt samma upplevelse:

 –- Jag kan till exempel gå på stranden och plötsligt känna evighetens fruktansvärda utmaning – mot min existens i havets ständiga rörelse och vindens ständiga flykt. – –

 För mig var dessa rader frigörande och ett möte på ett djupare plan med Stig Dagerman, en frändskap med människan bakom texten. Skulpturen som då uppstod, efter 40 års sökande, vid detta möte heter följaktligen Vårt Behov av tröst och skildrar Stig Dagerman som vandrar ensam på en strand. Omsluten av en våg som både bär honom och strax skall sluka honom. Han är en del av en större helhet som han både bärs, närs och tärs av. Ett ögonblick vandrar han där med alla sinnen på helspänn lyssnande mot kosmos för att nästa ögonblick vara slukad och borta. Ett öde vi alla delar. Skildringen/skulpturen av honom är en metafor och i sin enkelhet en hypnagog bild som river tag i betraktaren. Stig Dagerman talar själv hela tiden genom metaforer så skulpturen Vårt behov av tröst är kongenial med honom och kan ses som ett realistiskt porträtt men på ett djupare plan.